livetidetskona

Min svärmor brukar säga att Lars föddes med metspö i handen. Fiske har varit hans stora intresse men de sista åren har priotering varit husrenovering och nybygge. Men en och annan abborre och gädda hämtar han från sjön. Gäddorna kokas till katterna och hunden. Ett trevligt sätt att hålla matkostnaderna nere. Abborren är en riktig delikatess som smörstekt filé med gräddsås eller i all enkelhet rökt med hemgjord remouladsås och macka.

Svårt att få en bra bild på fladdermössen men här hänger en liten skrämda, arga fladdermöss uppe i nocken. Notera det fina gamla taket med spån troligen från mitten av 1800-talet.
Fladdermössen är en viktig del av mångfalden. Det finns 17 olika arter i Sverige. Samtidigt som de är många grupper med stor spridning så är de mycket känsliga för förändringar i landskapet. De är fridlysta och en del arter är sällsynta och hotade. Koloniplatser och övervintringsplatser och stora träd och tillgång till vatten är viktiga för deras överlevnad. De stora skogsavverkningarna är ett stort hot mot dessa djur och mångfalden En enda mus kan sätta i sig mer än 2000 insekter per natt. Vi som bor nära våtmark och vatten har stora problem med knott och mygg periodvis under sommaren och är väldigt tacksamma för dessa djur. Vi har troligen Nordisk fladdermus och Vatten fladdermus de vanligaste arterna i Sverige. En del bor i holkar och gamla träd och en del fortfarande under taknock och i jordkällaren hos oss.

Uppe vinden utefter taknocken hängde det minst 60 synliga små söta fridlysta krabater, fladdermöss, sen fanns det ju en radda som man inte kunde se. Visst är det bra med naturlig blomgödning men vi ville ju inte ha dom inne för det blir en hel del bajs och luktar inte så gott. Inför restaurering av vinden till ett mysrum behövde de någon annanstans att bo så efter konstens alla regler byggdes fladdermusholkar som sattes upp på husvägg och på stora träd.

Förutom fårstängsel satte vi upp rovdjursstängsel. Bidrag till rovdjursstängsel får man av länstyrelsen. Ett vind - och regnskydd till fåren byggdes med lite hjälp. Fåren klipptes i februari innan lamning och seleninjektion gavs till lammen. Bagglammen slaktades innan vintern för att undvika inavel och några tacklamm för att hålla ner antalet. Fanns det ett fint bagglamm exemplar kunde man sälja den och köpa en ny. Baggen byttes ut varannan var tredje år. År 2016 hade vi 15 får och lamm. Lars kände att tiden och orken räckte inte till. Han hade börjat bygga ett stort stolphus som tar all fritid. Fåren gavs till kompisen som hade dom inackorderade. Nu hoppas vi på gäst får på sommarbete här för att hålla hagen öppen. Den växer med väldig fart.

År 2000 blev vi hastigt och lustigt fårägare. En bagge och fyra tackor. Grannen hade fått får och kom på att han hade varken tid eller ork att ta hand om dom så vi fick dom. Problemet var att vi inte bodde i Stjärnfors eller hade fårhus/ladugård. Grannen tittade till fåren under veckorna när vi var i Storfors och helger och semestern var vi i Stjärnfors. Sommaren gick bra. I samma veva köpte vänner både jordbruk och får, så vi fick ha våra får där över vintern mot att de fick lite praktisk hjälp av Lars. Tjänster och gentjänster är alltid bra.

Lycka när man får en kompis. Kattflicka från Grythyttan kom. Hon fick hete Elsa efter Ruts lillasyster. De rustade om i köket när de blev lämnade ensamma. Blommorna var i vägen när de jagade insekter. Det borde jag välförstått. Städade köket ofta. Efter ett tag förstod vi att det inte var två flickor så vi fick kastrera och döpa om dom. Rut blev Willburr med tanke på pälsen och Elsa blev Pelle Långsvans, ni förstår varför.

Bor man på landet måste man ha katt. Vi efterlyste efter två flick- kattungar och den förste kom från Fredriksberg. Hon var så söt troligen lite skogskatt i med den lurviga pälsen och fick heta Rut efter en av flickorna som var födda här. Jägarinstinkten visade sig tidigt med insektsjakt

Det var tomt och tyst efter Sasso. Lars ville ha en ny hund. Vi hämtade en Finsk Spets i november och hette EKO, vilket visade sig vara ett passande namn. Sådan husse sådan hund eller är det tvärtom? Busiga och charmiga och rödhåriga. Det första valpåren var hemska . Han var sent rumsren med allt vad det innebär. Plockade trasiga skor, kläder och andra saker hela tiden. Slet mitt hår och det var nära till tårar och var väldigt billig, men när jag såg på honom kunde jag inte göra något annat än förlåta. Tur för honom att han är söt. Det var tänkt att han skulle jaga fåglar men klimatförändringar gjorde oss påminda. Varm och kallt om vartannat och fågelungar dog på grund av brist på insekter vilket gjorde att det blev jaktförbud. Ute på jakt ibland när vädret tillåter.
Nu är han en väluppfostrad kamrat och håller sork och ekorrar borta från gården.

Vår första hund kom till oss våren 2000. En Östsibirisk Laika som fick namnet Sasso. Han var stor och han var vacker och hade ljusbruna ögon som alla blev förtjusta i, utom domaren. Hade han haft mörkare ögon hade han kunnat bli godkänd som avelshanne och fått pris för den finaste Laikan. För oss var han underbar, visst en del var rädda för hans storlek och hans mörka skall men han var lugnet själv om det inte kom en grävling eller mullvad i vägen. En och annan älg har han skrämt till jägare. Den första sommaren i den fria i skogen blev hans sista, han hade varit sjuk några år och lämnade jordelivet i augusti.

Det blev ett annorlunda bröllop. Fredagen den 6 augusti 2011 blev en oförglömlig dag för oss alla på olika sätt. Prästen och spelemannen Per Saxholm som har växt upp i Lesjöfors vigde oss och spelade bröllopslåtar från Gåsborn. (Vi tillhör Gåsborns församling). Denne präst disskuterade livsfrågor med de intresserade unga flickorna vid middagen, som de än idag pratar om.
Vigseln skedde efter några timmars försening. Det var många som inte trodde att det skulle bli något. Med tanke på vilken tid det har tagit för oss. Bröllopet skedde i trädgården och knytkalas efteråt. Vi hade tänkt hålla det hemligt och bara bjuda in våra mammor. Det finns inga mammor som kan hålla tyst om sånt som gör dom glada, förstod vi när släkten kom. 

För en del tar det tid innan man förstår vem man vill leva tillsammans med. Det tog 30 års bekantskap och 23 år som sambos för Lars att inse att det skulle vara vi. Vi gifte oss

Bilden är tagen för fem år sen. Inga större förändringar till det yttre. Vår dotter Josefin skapade bloggen och ville att jag skulle berätta om vårt nya liv med alla vedermödor och glädjeämnen. Jag har haft svårt att sätta mig framför datorn, det har känts som den inte vill vara vän med mig. Men nu har jag bestämt mig att försöka igen efter påtryckningar. Mycket har hänt. Tar en bild åt gången oavsett vilken ordning de kommer och berättar om vad som hänt. Här sitter Josefin med vår finnspets EKO och är förväntansfulla.

Datorn krånglade, Internet krånglade, många projekt kom igång, Släkt och vänner på besök. med andra ord fullt upp. Tappade lusten och orken att skriva men nu är jag på gång. Sydlig vy från taket. Så här såg det ut våren 2011. Det ska byggas.